Matilda Ålander says: kärlek är det man lever för

Dag 03 – Mina föräldrar
Jag har sedan länge haft separerade föräldrar, i början var det väldigt jobbigt vilket ledde till det ena och andra men ju längre tid det har gått desto mer tacksam har jag blivit för att det blev såhär. Jag har en mamma som skulle göra allt för mig, som jag inte respekterar tillräckligt mycket, att veta att hon finns vid min sida vad jag än gör är otroligt betryggande. Utan min mamma skulle jag inte vara den självständiga tjej jag är idag, jag hade inte fått den kärlek jag behövde i min uppväxt om det inte vore för henne. Jag ser min mamma som en av mina bästa vänner, någon jag kan prata med om allt - bara jag själv vill och samma sak gäller för henne. Man kan ju äldre man blir känna av detta, när man bor två vuxna under ett tak finns man där för varandra på ett helt annat sätt. Min mamma har gett mig allt jag någonsin har velat ha även fast hon kanske har fått stå över vissa saker, det kräver en otrolig styrka för att klara av att ta hand om två barn själv under barnens uppväxt. Min mamma har bevisat att allt är möjligt bara man tror på sig själv. Min mamma har gett mig tak över huvudet och så mycket kärlek så att hälften vore nog.

Jag har inte världens bästa relation med min pappa men det finns perioder då han försöker, att han var en av tre personer som höll ett tal på min student gör att jag känner ändå en samhörighet till honom. Jag har länge tvekat på om han har varit vuxen eller om vi kanske är lika gamla - jag och min far. Min pappa är ibland lite som jag, aningen vilsen men annars skulle jag inte säga att vi var speciellt lika. En av de bästa sakerna min pappa har gjort sedan han och mamma separerade var att ge mig två underbara busfrön till små systrar, systrarna fnitter, som jag saknar så mycket att det ibland gör ont.

Man ska alltid ha förebilder och min mamma är en av mina, vi är inte så lika som många tror men jag älskar henne av hela mitt hjärta och att se henne lycklig är en av de viktigaste sakerna i mitt liv.

Min första kärlek
Allting beror väl på hur man definierar frågan, min första kärlek i livet kan ha varit min bobbycar som jag körde runt på mycket som ett vilt barn men det kan även vara Calle som tyckte om att bita mig i kinden men min första pojkvän var nog David som jag fick när jag gick i ettan. Vi delade hjärta och han köpte ett par örhängen till mig när han hade åkt båt och om jag blev ledsen när jag tappade den ena när jag badade. Saker tar slut och saker börjar. På senare år har jag dejtat handbollen i ungefär 10år, men just nu har vi det lite tufft och jag känner att vi kanske inte är rätt för varandra.

Jag har aldrig varit över öronen kär och jag anser kanske inte att jag kommer bli det, för ens första riktiga kärlek kommer alltid att vara kärleken till sig själv vilket också är den viktigaste kärleken i livet. man kommer ingenstans innan man älskar sig själv..

Presentera mig själv
Om någon skulle beskriva mig skulle jag nog vara en ganska bekväm tjej med många tankar och känslor men som är rädd för att våga visa vem hon är. Men jag är också en helgalen tjej som ibland inte har några hämningar, gör det som faller mig i smaken. jag har otroligt lätt för att umgås med barn eftersom jag själv anser att jag nog aldrig kommer att växa upp, tycker fortfarande att det är lika kul att leka med Scala och barbiedockor. Jag blir stressad av när saker är för organiserade men när jag inte vill tänka så städar jag, och för er som känner mig borde veta att det sista jag gör när jag har tid över.

jag är onödighetens okrönta drottning och har alltid någonting att säga, jag babblar när jag blir nervös. ett motto för mig är att du kan för att du vill, du vill för att du kan. för om jag vill klara av någonting så klarar jag av det.

Ett mål jag har är att jag aldrig ska tappa bort mig själv igen, det svåraste jag har gjort i mitt liv är att finna mig själv och börja acceptera att jag är som jag är och det som går att ändra på kan endast jag ändra på. Ett annat mål är att finna ett jobb jag inte anser vara ett jobb bara för att om man finner ett arbete man älskar så kommer det inte vara en börda att gå till jobbet.

Jag lyssnar i princip bara på kent förutom när det gäller när jag ska känna mig grym när jag är lite nere, då lyssnar jag på Fascination med Alphabeat eller Single ladies med Beyoncé! Ingen kan köra med mig då..