Matilda Ålander says: kärlek är det man lever för

nyss blev allt så svart, det var då jag vände alla emot mig för att slippa känna någon glädje eftersom jag ändå aldrig kommer att förtjäna det. karma is a bitch..

allting är så svart, jag behöver kontraster - en väntan på lättare dörrar som behöver lås för att inte folk ska bryta sig in. slutsatsen är att vi är skrämmande lika men ändå så olika och att allt verkligen är svart men snart kanske man ser ljuset i tunneln.
sammanfattningsvis: det är svart, det gör ont och vår tid är över..

du är helt enkelt lite bättre än alla andra, inte ett steg utan dig, inte just nu iallafall..

Dag 03 – Mina föräldrar
Jag har sedan länge haft separerade föräldrar, i början var det väldigt jobbigt vilket ledde till det ena och andra men ju längre tid det har gått desto mer tacksam har jag blivit för att det blev såhär. Jag har en mamma som skulle göra allt för mig, som jag inte respekterar tillräckligt mycket, att veta att hon finns vid min sida vad jag än gör är otroligt betryggande. Utan min mamma skulle jag inte vara den självständiga tjej jag är idag, jag hade inte fått den kärlek jag behövde i min uppväxt om det inte vore för henne. Jag ser min mamma som en av mina bästa vänner, någon jag kan prata med om allt - bara jag själv vill och samma sak gäller för henne. Man kan ju äldre man blir känna av detta, när man bor två vuxna under ett tak finns man där för varandra på ett helt annat sätt. Min mamma har gett mig allt jag någonsin har velat ha även fast hon kanske har fått stå över vissa saker, det kräver en otrolig styrka för att klara av att ta hand om två barn själv under barnens uppväxt. Min mamma har bevisat att allt är möjligt bara man tror på sig själv. Min mamma har gett mig tak över huvudet och så mycket kärlek så att hälften vore nog.

Jag har inte världens bästa relation med min pappa men det finns perioder då han försöker, att han var en av tre personer som höll ett tal på min student gör att jag känner ändå en samhörighet till honom. Jag har länge tvekat på om han har varit vuxen eller om vi kanske är lika gamla - jag och min far. Min pappa är ibland lite som jag, aningen vilsen men annars skulle jag inte säga att vi var speciellt lika. En av de bästa sakerna min pappa har gjort sedan han och mamma separerade var att ge mig två underbara busfrön till små systrar, systrarna fnitter, som jag saknar så mycket att det ibland gör ont.

Man ska alltid ha förebilder och min mamma är en av mina, vi är inte så lika som många tror men jag älskar henne av hela mitt hjärta och att se henne lycklig är en av de viktigaste sakerna i mitt liv.